Sanningens tjockhet.

Vem tycker om att banta?
Finns det någon?
Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt, dels för att jag älskar mat, och att nu då bara äta kanin mat är ju göör tråkigt.
Och även att dra sitt arsle ner till gymmet när man istället kan vara med sin familj är ju ockå göör tråkigt.
MEN jag har något som motiverar mig så mycket och som gör att jag får all den kraft att kunna ta tag i det här och det är både Marcus & Wilmer.

Marcus stöttar mig och får höra på mitt dagliga tjöt om hur tjock jag tycker att jag är, hur äckligt det smakar med pasta och potatis, att må illa av kakor och allt flöt.
Wilmer ger mig motivation på något sätt som inte går att förklara, men hans leende när jag kommer hem svettig som en körv är obeskrivlig.
Att springa skiten ur mig på löpbandet och ha Wilmer i tankarna gör att jag kan springa de sista 100 meterna med svetten som rinnger ner för ryggen. Nemas problemas.
Även resultaten ger mig hopp om att jag kan gå ner!

Tack för mig och mina ord

 

Kommentarer
Postat av: Svärmor Lena

:-) Är imponerad av dig :-)

2014-02-01 @ 16:18:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0