Vår förlossning!

Samma dag som vi ( som jag sist uppdaterade om ) åt sushi i parken, sa jag till Marcus att vi måste äta sushi idag en sista gång innan bebis kommer samt att på kvällen så packade jag BB väskan och sa till Marcus att " det kan ju faktiskt hända när som helst, så vi måste packa färdigt den "
Tur var väl det klockan 00:05 den 17 Juli gick vattnet i sängen på mig, paniken slog till och jag väckte Marcus i all hast och började storgråta, grät inte för något annat än rädsla, jag visste att senast inom 48 timmar så kommer jag ha sådär ont som alla pratat om.
Ringde till förlossningen och fick en tjd på morgonen kl 09:00 för kontroll eftersom jag inte hade fått värkar, men det hann inte så långt kl 01:00 så kom där en smygandes mensvärk som bara växte sig starkare och starkare, jag bad till gudarna att dem skulle ta mitt liv, jag stod vid balkongen och funderade på att hoppa, denna smärta var from hell och helt seriöst så gick jag bara fram och tillbaka mellan toan och köket och knep som jag aldrig gjort förr.
Klockan 04:15 ca kände jag hur jag rent ut sagt skulle skita ner mig ( kom ju såklart inget ) och jag sa till Marcus att nu måste vi åka!!! Nu kommer babyn!
BabyB Totte kom och vi for upp till sjukan med en blöt handduk över ansiktet och jag kvidandes!
Sa till Totte att vänta utanför ifall vi blir hemskickade igen, in for vi klockan 05:00 och jag hann knappt lägga mig på undersöknings sängen när hon utbrast " men herregud du är ju öppen 10 Cm du ska föda nu " innan jag visste ordet av föda så låg jag där i den vita rocken och tyckte att det var så SKÖNT att få trycka på!
En och en halv timma senare så låg världens finaste kille på mitt bröst utan bedövning och endast något enstaka andetag på lustgasen, jag hade världens finaste pojkvän som hjälpte mig under denna resa.
06:36 den 17 Juli föddes våran Wilmer Linusson och känslan vi fick är helt obeskrivlig, lyckan och kärlek till detta liv är obeskrivlig, vi älskar dig Wilmer.


Kommentarer
Postat av: Svärmor Lena

Finns bara ett ord - kärlek ......

Att en sån liten knort kan orsaka så mycket känslor i kroppen... Ha ha, sitter och gråter när jag ser bilderna på oss alla (utom dig Jennifer ...) Nu ser jag bara fram emot att ni skall komma hem!

Svar: Visst blir man tårögd av lycka, detta är ju helt fantastiskt, trodde inte man kunde bli så här lycklig, men jisses :) <3
Jennifer

2013-07-19 @ 10:53:52
Postat av: Totte

Antagligen är jag inte den enda som fick tårar precis!

Svar: Kärlek <3
Jennifer

2013-07-19 @ 15:28:20
Postat av: .sandra

Åh så underbart och härligt och fint! :) och vad bråttom han hade! Starkt jobbat av dig måste jag säga. Visst är det fantastiskt vad kroppen jan göra?

Han är helt otroligt fin Jennifer! :) honom har ni gjort bra! Kram

2013-07-21 @ 14:00:42
URL: http://sandranoren.blogg.se
Postat av: ellinor

antar att mormor marita är den stoltaste mormor som man kan tänka sig !

2013-07-24 @ 19:43:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0