JenniferS

Det här året kommer blir perfekt, det känns så bra.
Jag känner mig så glad och lyckligt lottad att ha en sådan fin pojkvän, vi väntar vårat första barn.

Om drygt en månad blir det "riktiga" ultraljudet då vi förhoppningsvis får reda på vad skrutt är för kön.
En vecka efter det så åker vi på våran förlovningsresa till Thailand och avnjuter två veckor i solen.

Enligt Marcus så fick han känslan av att det är en tjej när vi gjorde ultraljud i helgen, och jag har känt blandade känslor om vad det kan vara.
I början kände jag att det var en pojke, men nu och speciellt efter ultraljudet så känns det som en tjej.

"Farmor" Lena tror det är en flicka och enligt "mormor" Marita så blir det också en tjej, hon kör på teorin om att hon fött tre flickor ( mig och mina två systrar ) så jag kommer också enbart att få flickor.
Återstår att se, spelar ju såklart absolut ingen roll.

Jag har fått frågan om "Är du redo att bli mamma då?"
Svaret på det är väl egentligen att jag växer mig in i rollen, eftersom den här graviditeten inte var planerad så var ju detta inget jag gått och förberett mig på.
Att bli förälder är nog det största som kan ske i livet och vi längtar på att få uppleva denna känslan, att ge all kärlek till vårat barn.
Nu kan jag inte tänka mig något annat än att inte vara gravid, jag vill vara gravid, jag vill ha barn tillsammans med Marcus.
Så den dagen skrutt kommer att ligga på mitt bröst och hålla Marcus hand då kommer vi vara så redo man bara kan bli.