JenniferS

Den 16 Juli var vi hos barnmorskan för en vanlig kontroll, den vanliga diskussionen handlade om min rädsla inför förlossningen samt när man ska börja känna någonting, sammandragningar osv.

Jag hade nämligen inga sammandragningar under graviditeten.
Hon talade även om för mig då jag inte känt någonting att jag antagligen kommer gå över tiden och att jag ska gå in för att jag gör det, då blir väntan inte så lång.
Efteråt så gick jag på stan fram till att Marcus slutade jobbet vid 15 och då hade jag vart i stan sen klockan 10.
Vi hade bestämt att vi skulle äta sushi i parken en sista gång innan bebisen skulle komma.

Vi åt nämligen alltid sushi i parken i början när vi träffades, och den här dagen, den 16 Juli var en så varm och solig dag så det bestämde vi att vi skulle göra.

När vi kom hem så gjorde jag som alla andra dagar, jag tog itu med min städ mani, jag diskade och jag dammsög.

Tror klockan var närmare 22 på kvällen när Marcus skulle gå och lägga sig, som vanligt det då slår mig saker att göra, saken jag fick i huvudet var att vi måste packa BB väskan då bebisen faktiskt kan komma vilken dag som helst.

Jag skrev lapp till Marcus dagen då det ska ske saker han ska lägga i som man inte kan lägga i förväg som tex mobilladdare, tandborste osv och hängde upp den på kylskåpet.
Vi packade ombyte till mig och till bebisen samt kalsonger till Marcus
När jag kände mig nöjd med det så var nog klockan 23 och vi la oss, Marcus somnade direkt och jag låg och höll på med min telefon, spelade Bingo.

00:05 den 17 Juli klickar det till i de nedre regionerna och det blir plötsligt blött i trosan och i sängen, förstår då att det var vattnet som gick.

Väcker Marcus som sov så gott och säger lite lugnt att mitt vatten gick, Marcus flyger upp och jag börjar gråta då rädslan tar över.
Jag visste att snart kommer det att börja göra ont, snart är mitt livs största rädsla här.
Jag sätter mig på toaletten ifall där ska rinna mer vatten, ringer till Mamma, svärmor och sedan förlossning.

Medans jag sitter där och skakar av kyla antagligen pga av chocken som kom så berättar hon på förlossningen att i och med det är mitt i natten och jag inte har ont så kan kontrollen vänta tills klockan 09:00 dagen efter.
Jag tackade och tog emot informationen och hoppade in i duschen och gick sedan och la mig.

Klockan 01:00 började jag känna lite som svag mensvärk, inte alls märkvärdigt.
Marcus sov och jag var klarvaken, hur ska jag klara av att sova när jag vet att jag kommer ha mitt barn hos mig inom 48 timmar?

Vid 02:00 gör det fruktansvärt ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag står inne på toaletten och håller mig i handfatet och kniper med händerna allt vad jag har, ringer då till förlossningen igen och frågar hur ont ska man ha för att få komma in ?

Hon svarar att jag bör ha värkar 3 gånger på 10 minuter, jag svarar tillbaka att det gör ont hela tiden och släpper aldrig riktigt.

Svaret jag får tillbaka är att jag ska ta två alvedon, använda min vetekudde och lägga mig framför tv:n för det kan leda bort smärtan.

Eftersom jag inte haft sammandragningar under graviditeten så visste jag inte vad jag har att vänta mig, så jag lydde henne då jag antog att jag ska ha ondare än det här.
Så jag gjorde som tanten sa, men där kunde jag inte ligga länge innan jag behövde spy på grund av smärtan.

Vid 03:30 så var jag fortfarande inne på toaletten och den här gången håller jag mig inte i handfatet, utan nu sitter jag på toaletten då det känns som att jag ska bajsa.
Smärtan som är, är fruktansvärd jag skrek till Marcus att jag vill ta livet av mig, upp från toaletten och gick fram till balkongen där stod jag hukandes över soffkanten och bad till gud att döda mig.

Vid klockan 04:00 sa jag till Marcus att nu måste vi fan åka för nu kommer bebisen, jag kände riktigt hur det tryckte på.
Min bror kom på tio minuter och jag inväntande en lugn stund för att vandra ner för trappan.

04:30 var vi på förlossningen och jag bad min bror vänta kvar i bilen då vi kanske skulle bli hemskickade eftersom jag trodde att jag skulle få ondare och kanske bara var öppen 2-3 cm.

Kom in och fick ett rum där sköterskan skulle mäta kurvan på mig, hon hittade mig inne på toaletten såklart då hon bad mig att komma ut för hon måste mäta kurvan, jag skrek tillbaka att jag kan inte, jag skiter ner mig.
Hon tvingade upp mig och ändrade sig ganska snabbt då hon såg hur ont jag hade, hon bestämde sig istället för att undersöka hur öppen jag var.
Där konstaterade hon att jag var öppen 10 Cm och sa snabbt att kom med här du måste ha ett rum för du ska föda nu.

Marcus skickade till min bror att han kan köra hem för snart var vi föräldrar.
Efter att jag lämnade undersökningsrummet så kom tårarna igen, min rädsla kom fram men sköterskan lugnade så fint ner mig.
Innan jag visste ordet av det så hade Marcus och sköterskan fått av mig kläderna och jag låg på sängen med särandes ben.
Nu var klockan 05:00

Jag höll Marcus i vänster handen och en annan sköterska i högerhanden och hade en tredje vid benen, jag drog i händerna för fulla muggar och jag låg där och sa att gud vad skönt det här är, jag tyckte att det var skönt att föda fram mitt barn.

Klockan 06:36 tittar en skrikandes frisk pojke ut, och han läggs på mitt bröst.
Marcus pussar mig och jag ser tårarna i ögonen på han, glädjetårar.
Där var vi, vi tre som vi väntat på i 9 månader, jag har aldrig varit lyckligare.

Jag summerar min förlossning som väldigt snabb och enkel.
Smärtan som var hemma vill jag aldrig uppleva igen, då jag trodde att jag kommer dö, jag ville dö, jag bad om att få dö, jag längtade efter att få dö.
Men att få trycka var underbart skönt och jag hade kunnat göra om det nu.

Tyckte även nu i efterhand att sköterskan jag pratade med i telefon uppe på förlossningen var riktigt dålig, jag borde fått komma in andra gången jag ringde.

Bara för att det är första barnet så behöver det inte ta lång tid innan det satte igång.
Samtidigt är jag också glad att jag gjorde allt arbete hemma, att jag slapp ligga på sjukhuset.

Jag fixade denna förlossning galant, utan bedövning, ca 5 intag av lustgasen, sprack ingenting och jag hade Marcus vid min sida varje sekund.
Känns också skönt att jag var medveten hela förlossningen, att jag minns allt, på grund utav ingen bedövning.
Jag är stolt över mig själv, jag var uppe 20 min efter förlossningen och kissade, jag mådde jättebra.

Jag får nu hädan efter dela min födelsedag tillsamans med Wilmer då han valde att komma ut samma datum, älskade unge!

3640 G & 50 Cm lång, Kl 06:36